Får ibland en viss panik känsla över vad som kommer hända i framtiden.. Dagarna går och jag har fortfarande inte den blekaste aning om vad jag kan tänka mig att jobba med när jag blir äldre. Nu för tiden så måste man ju i de flesta arbeten ha några års utbildning och för att man (eller i alla fall jag) ska klara av att plugga så måste jag ha motivation, viljan och ett mål. Ju längre tiden går desto svårare blir det för mig att börja plugga igen med tanke på att det blir fler och fler år sen jag gick ut skolan och jag får för mig att det vore enklast att börja plugga direkt efter gymnasiet med tanke på att allt är så färskt då, men jag har även en hyffsad lön nu och en fin liten bil och lägenhet. När jag pluggar kommer jag få ta lån och leva på nudlar IGEN, vilket inte känns fullt lika kul..
Men jag får väl lov att vänta eftersom jag helt enkelt måste väl vidga vyerna och se vad som finns där ute som lockar just mig.
Hanna ville dra med mig på en utomlandstripp i några månader med arbete, vilket lät väldigt lockande så jag får kanske börja med något sådant? 

                                                                     
                                                                                                                                                    /S